Bilden som räddade dagen

Den korta historien bakom den här bilden:
Jag sitter i vardagsrummet och upptäcker att lakanet jag haft hängande på vädring på balkongenräcket har blåst ner. Snabbt drar jag på mig joggingskorna och skuttar ut för att ta in lakanet. När jag kommer runt hörnet har jag den här scenen framför mig, fast då med båda katterna stirrandes rakt på mig.
Jag har tillbringar hela dagen med att vandra runt i stan och plåtat utan att få till någon riktigt bra bild, och inser nu irriterat att dagens bästa bild stirrar mig rätt i ansiktet, men kameran är såklart kvar inne i lägenheten. Jag plockar upp lakanet och går snabbt tillbaka in i lägenheten, men inte för snabbt - jag vill inte skrämma bort katterna. Går in med skor, plockar upp kameran och går ut igen och ber en stilla bön om att det inte ska vara för sent.
Att katterna fortfarande sitter kvar och att jag får chansen att ta bilden jag missade för 20 sekunder sedan är så fruktansvärt mycket tur. Sånt här händer egentligen inte. Bilder man missar kommer så gott som aldrig tillbaka igen. Den här bilden är undantaget som bekräftar regeln.

Efter att ha gått runt och fotograferat i flera timmar utan att känna att nån bild riktigt suttit så var jag lite bitter. Den här bilden kändes som ett kvitteringsmål i 89:e minuten.