Julia & Victor

Tisdagsplaner

Tisdagmorgon på kontoret.
I dag ska jag börja jobba med multimediaprojektet jag filmade och fotade till under Samiska veckan som pågick förra veckan. Kom i kontakt med musikern Natalie Carrion som gjorde en helt ny låt (!) till projektet. Den där medskapande processen är sjukt läcker. Känns som att projektet genast lyfter bara på grund av att man är flera som bidrar till det.

Blickar annars fram mot helgen. På lördag är det återigen dags för det världsomspännande evenemanget 24 hour project. Gatufotografer från hela världen går ihop för att under 24 timmar dokumentera och dela med sig av bilder från sina städer. Jag hade planerat att delta redan förra året då jag och Felix var på semester i Budapest. Men det krockade en del med resplaner så det blev inget av. Men i år, då jävlar. Lite fundersam än så länge på hur jag ska lägga upp de 24 timmarna för att överhuvudtaget orka med också. En reglerna för hela grejen är ju att man ska ladda upp en bild per timme under dygnet på Instagram... får se hur det blir med det.

Nedan är några bilder från veckan i Budapest.

Forskarporträtt

Under en av de kallare dagarna den här vintern fotograferade jag ögonläkaren Fatima Pedrosa-Domellöf för SLS Aktuellt. Vi träffades först inne på avdelningen och fotograferade på hennes mottagning, för att sedan ta några porträttbilder utomhus. Bitigt värre i -25 grader, men hon var på gott humör och vi fick några jättefina bilder, varav ett blev omslagsbilden på magasinet. 

På plats

Det är knappt jag fattar att det här är verklighet, men sedan i går har jag alltså ett kontor. Här på Sliperiet sitter jag i ett öppet kontorslandskap tillsammans med andra kreatörer – bland annat filmskapare, illustratörer, skådespelare, kläddesigners. I husen intill finns Bildmuseet, Arkitekthögskolan och Designhögskolan. Det känns som en helt perfekt miljö att verka i. Så fort man kommer in här känns det att det är en kreativ miljö. Något som jag har saknat.

Nu börjar allt det svåra och härliga med att styra sin egen tid. Hur ska dagarna se ut, vad ska jag göra först (inreda kontorsplatsen känns så mycket roligare än t ex att göra klart bokföringen, men jag antar att det senare borde komma högre upp på prioriteringslistan) och allt sånt. Jag har alldeles nyss fått i mig dagens första kaffekopp i alla fall, så dagen är officiellt i gång.

Upprepning

Såg att veckans tema i Facebookgruppen Umeå gatufoto är upprepning.
De brukar köra ett tema per vecka som folk antingen kan ge sig ut och plåta till eller, som jag gjorde nu, gräva fram någonting ur bildarkivet som går att applicera på temat. Så röstas det i slutet av veckan på vilka bilder som varit bra, en vinnare koras, den vinnande bilden blir header i gruppen en vecka framöver och vinnaren väljer ett nytt tema.

Kul koncept tycker jag.
Ett sånt enkelt och rätt prestigelöst sätt att sporra varandra att dela med sig av bilder och fotografera mer. Dessutom är upprepning ett fenomenalt tema, enligt mig. Så effektfullt med speglingar och upprepningar.

Letade snabbt upp några bilder från mitt tidigare projekt Towards the sky (hela bildserien finns på min hemsida) och hittade några gamla favoriter.

På tal om andra utmaningar för att driva sitt fotograferande.
19 mars kör 24 hour project sitt gatufotomarathon igen. Som deltagare åtar man sig att lägga upp en bild på Instagram per timme under 24 timmar. Förra året var jag i Budapest och hade tänkt delta därifrån, men om det var just den dagen jag låg däckad i matförgiftning eller om vi skulle flyga hem morgonen efteråt kommer jag inte ihåg. Det blev inte av i alla fall. Kanske vore dags att delta i år? Från Umeå dessutom, det vore en riktig utmaning.

Nya konditoriet

De stora besluten fattas bäst över äppelkaka och kaffe. 

Att göra sin grej

För ett par veckor sedan plåtade jag bilderna nedanför här. Det var ett bärande porträttjobb för Tidningen Vasaplan, och det var mitt första jobb för dem. 

Det här numret av Vasaplan hade ett tydligt tema, och jag hade tänkt ut en idé för hur jag skulle genomföra jobbet. Jag tog ut svängarna en hel del, med mina mått mätt, körde blixten rakt på, väldigt liten bländare och lite annorlunda utsnitt än vad jag kanske annars brukar ha. Det kändes väldigt bra, och något nytt och fräsch för mig. Men jag tog även en del andra "safe-bilder", bilder som jag trodde att tidningen skulle vilja ha, om de inte skulle vara lika pepp på mitt tillvägagångssätt som jag var.  

Därför blev jag otroligt glad när jag fick mailet att de älskat de här bilderna, och ratat alla bilder jag tagit i tron om att "det är väl såna här bilder de vill ha". En så härligt uppfriskande påminnelse om att våga köra på det man tror på och vill göra. 

Åh, och kvinnan på bilderna här heter Annika Wallin och spelar fagott i orkestern på Norrlandsoperan. Bilderna är tagna i kulverten under konsertaulan på operan.

Sommarkänslor

Robin

Bevingade ord som flög iväg

Jag läste ett sånt där inspirerande citat häromveckan.
Såklart så kan jag nu inte komma ihåg exakt hur det gick... men poängen fastnade.
Det var i stil med "Om du vill uppnå din dröm måste du leva den redan i dag".
Just nu är jag i en period när jag fotograferar väldigt lite, och det är någonting jag vill ändra på. Man kan inte leva som en fotograf om man aldrig plåtar.

Dolce

Strax innan jul plåtade jag pressbilder åt bandet Dolce. Fantastiskt grymt band här från Umeå som just nu håller på att släppa lite nya låtar inför sitt debutalbum. Drömskt och hjärtskarande vackert. Kan rekommendera alla att kolla upp dem!

Caféutställning

Skön söndag.
Studiefrämjandets café på Kungsgatan hade sitt första event i dag. Som jag har förstått det är tanken att någon gång i månaden ha avslappnat häng med livemusik och lite konstutställning. Väldigt opretantiöst och kravlöst. Bara komma dit och visa upp lite grejer bara, umgås, lyssna på musik och dricka kaffe. Grymt härlig idé.

Blev tillfrågad, så tog med mig några printar av min porträttserie från Shanghai i våras. Hade inga ramar, men la dem under glasskivan på bordet bara. Lite reflektioner blev det men inget att tala om.

Fint uppstyrt av Anna Levander och Studiefrämjandet. Ser fram emot nästa gång!

Nystart och längdskidåkare

Hallå där.

Längesedan, får man säga. Jag klickade in på den här bloggen härom veckan och såg att jag inte varit det minsta aktiv här sedan februari. Nästan ett år sedan sist alltså.

Och jag känner att det behövs för min egen skull att ta upp bloggandet. 

I juni tog jag examen från Mittuniversitetet och tappade därigenom den direkta kontakten med mina fantastiska klasskamrater. Sedan dess har det inte varit lika mycket snack om bilder. Inte lika mycket inspiration. Då kände jag för att återgå litegran till rötterna. Det var ju ändå genom fotobloggandet som jag en gång fastnade för det här med foto. Det har varit mycket jobb sedan juni, och framför allt sedan september då jag började på allvar med att etablera mig som frilansare. Det är lätt att foto bara blir något man gör som arbete, men jag vill återföra det roliga och kreativa i det.

Så, utan att sätta ribban för högt och lova en massa till mig själv och dig som läser bloggen om dagliga uppdateringar vill jag ändå se det här som en nystart.

Bilderna nedan är från ett nystartat projekt där jag följer elitsatsande längdskidåkare i Umeå. Än så länge har det bara blivit två fototillfällen, men det är något som jag ser fram emot att jobba med under den kommande vintern.

Från ovan

I somras hade jag ett vikariat som reporter på Folkbladet i Umeå. Ett av de sista jobben jag gjorde där var en artikel inför Flygets dag, eller något i den stilen. Då var det ordnat så att jag fick en egen privattur i ett av segelflygen dagen innan, för att kunna ta bilder och skriva om vad man kunde prova på under flygdagen. Ganska reklamigt egentligen, och det kan man tycka si och så om. Men för egen del så var det kul att prova i alla fall. Dom är ju så små och lätta, de där planen. Minsta stigning eller sväng så lovar jag att det kändes i magen. Fick ta spaken och styra planet själv också, det var en väldigt häftig känsla.

En dag med kungen, typ.

Sedan två veckor tillbaka jobbar jag på Folkbladet i Umeå. Som reporter, hör och häpna, så det blir väldigt lite fotograferande just nu. En del grejer som jag skrivit om har jag även plåtat till själv, men då min reporter-förberedda dator inte har photoshop eller något annat bildhanteringsprogram så får jag gå till fotoredaktionen och ifrån mig minneskortet så fixar de mina bilder åt mig. Jag kan lova att det känns väldigt konstigt att lämna ifrån sig sina bilder och att någon annan ska fixa dem åt mig.

Men igår gjorde jag ett riktigt fotojobb. Kungen och drottningen besökte Västerbotten och jag följde efter som en liten paparazzi. 

Det var en sån dag då det kändes som att allting gick fel. Stod på fel ställe när sällskapet anlände till Umeå och missade bilder då kungen hälsade på representanter från Umeå universitet och kommunfullmäktige. Skulle ta en mobilbild sen när han väl gick förbi, för att skicka upp på Folkbladets instagram, men kameran i mobilen var inställd på frontkameran.  Innan jag hade fixat det så hade kungen kommit och gått och stunden var över. 

Sen har jag smart nog lämnat mitt teleobjektiv i Sundsvall. Som VK-fotografen P-A sa sen "där ligger det ju tryggt". Så jag fick hela tiden kämpa för att få så bra resultat som möjligt med mina fasta 35mm och 50mm objektiv. 

För att få den här bilden så fick jag låna P-As kamera. Alla på tidningen plåtar med Canon, och deras objektiv passar inte min Nikon. Men jag var fräck nog att fråga, och han var snäll nog att snabbt låna ut hela hans utrustning. Jag tryckte in mitt minneskort och brände av några rutor bara för att få några närbilder på kungaparet. Jag hadetur att låna kamera precis när kommunalrådet Lennart Holmlund lutade sig fram för att berätta om olika byggnadsprojekt i Umeå.

En av gårddagens sista bilder. Kungen med entourage anländer till Länsresidenset där de ska bjudas på stormiddag. Med mig väntade även Elisabeth Holm, en skithärlig dam som alldeles lyste efter att ha skakat hand med drottningen. Väldigt fint att se.